De flesta historiker och historielärare kan placera in Louis
de Geer och Johan August Gripenstedt som viktiga politiska ledare vid mitten av
1800-talet. Få känner dock till Nils Larsson i Tullus, för han var bonde och
forskningen om bondeledare har hittills inte varit särskilt omfattande. Östersundsjournalisten
Håkan Larsson har utgivit en biografi över Nils Larsson i Tullus, jämtländsk
bonde och en av 1800-talets mest framträdande svenska politiker: Östersund: Jengel förlag. Trots att Nils
Larsson var högst betydande under sin verksamma tid, han var riksdagsman
1850-78 och på nytt 1887, är det numera få som känner till honom. Detta gäller
också bland historiker. Nils Larsson i Tullus var en påtaglig reformpolitiker.
Författaren beskriver hans ideologiska utveckling utifrån släktens
familjetradition och de möjligheter till studier han fick som son till en
större bonde. Nils Larssons fallenhet för studier, i hög grad självstudier, ledde
till att han tidigt betraktades som bildad. Detta och hans personliga
självständighet medförde att han redan vid 24 års ålder valdes in i landstinget
och fyra år senare blev riksdagsman. I bondeståndet kom Nils Larsson att spela
en pådrivande roll för den reformering av lagstiftningen som ägde rum vid
mitten av 1800-talet. Det gällde framför allt frågor av social- och
näringspolitisk betydelse men även de aktuella administrativt juridiska
frågorna kring kommunalförordningarna och inte minst riksdagsreformen, alltså
ståndsriksdagens avskaffande. I samband med den processen var Nils Larsson
bondeståndets talman och spelade också en nyckelroll för beslutet. Han kan
betraktas som en lantmannaliberal och tillhörde också sedan Lantmannapartiet.
Håkan Larssons bok är lättillgänglig och beskriver Nils
Larssons bakgrund, jämtländska miljö samt hans olika insatser och ståndpunkter.
En stor förtjänst i framställningen är att författaren återkommande gör
påminnande beskrivningar av tidens förhållanden, idéer och tekniska
förutsättningar. Sålunda konstaterar författaren att det tog Nils Larsson två
veckor att resa med häst och vagn till Stockholm från hemmet i Jämtland. I
Stockholm bodde han, liksom andra riksdagsmän från landsorten, i enkla inackorderingsrum
och vistelsen kunde bli långvarig, bortåt ett halvår, utan möjlighet till
hemresa. Därför var det en stor revolution när järnvägsnätet blivit utbyggt så
att det gick att åka tåg från Jämtland till Stockholm. Resan tog då ett dygn,
vilket radikalt ändrade livsförutsättningarna.
Referensmaterialet till Frihetskämpen
från Tullus utgörs av källor som riksdagstryck, handskrifter och
pressmaterial, av historisk litteratur kring 1800-talets Sverige och Jämtland
samt av tidigare biografier över Nils Larsson. Håkan Larssons bok fäster
blicken på den dynamiska tid då Sverige industrialiserades men samtidigt ca ¾
av befolkningen fortfarande var bönder. Det var i detta sammanhang, som
reformsinnad ledare för majoritetsgruppen, Nils Larsson kom att spela en
betydande roll. Boken har förutsättningar att inspirera både fack- och
amatörhistoriker till att söka ytterligare kunskap, både kring den lokala
utvecklingen och processen på riksnivå, om denna betydelsefulla tid i vårt
lands historia.
Hans Albin Larsson
