Ett anspråkslöst förslag

I slutet av förra året kom ledarna för socialdemokraterna och de borgerliga partierna överens om att säkerställa ett svenskt ja till förslaget om ny EU-konstitution. Detta har kritiserats för att vara odemokratiskt, eftersom väljarna inte kan påverka beslutet. Den kritiken är dock inget att bry sig om. I stället aktualiserar det modiga agerandet från våra politiker tanken på att gå ett steg till, nämligen att avskaffa den allmänna rösträtten och säkerställa att alla beslut fattas av de mest lämpade. Det skulle innebära en välbehövlig reformering av vårt statsskick i riktning mot ökad effektivitet, en utveckling från rösträttens godtycklighet till den upplysta klokskapens förutsägbarhet, från att "all makt utgår från folket" till att "all makt utgår för folket".

Eliten klokast

Redan 1800-talets socialdarwinistiska tänkare förstod att uppskatta samhällets elit. Ett bevis för att just den politiska eliten är mest lämpad att fatta beslut är det faktum att den blivit en politisk elit. Före den allmänna rösträttens införande var ett konservativt huvudargument emot densamma att de som är mest lämpade för att fatta beslut också skall göra det, helt oberoende av om de råkar ha folkets stöd. Bedömningen av vad som är klokt eller dumt, lämpligt eller olämpligt, rätt eller fel etc., görs bäst av en elit som kan lyfta blicken från kortsiktiga egenintressen och har förmåga att betrakta verkligheten utifrån ett helhetsperspektiv, med endast folkets gemensamma bästa för ögonen. Visserligen har elitargumentet missbrukats starkt av dem som påstått sig vara en elit utan att egentligen vara det, t.ex. fascister, nazister och kommunister men det bör inte hindra ledarskapet i våra moderna demokratiska partier att nu rätta till ett konstruktionsfel i vårt statsskick: risken för att objektivt felaktiga beslut kan genomdrivas av väljarna. Frågan om EU:s nya konstitution bör vara vägvisare.

Demokratin förlegad

När "framtidskonventet", de mest lämpade männen inom EU, efter år av förhandlingar lyckats ta fram ett konstitutionsdokument är det viktigt att hålla borta klåfingriga "demokrater" och deras krav på "demokratisk förankring". Visst stämmer det att den föreslagna EU-konstitutionen inte togs fram i en demokratisk process utan genom ett hårt arbete inom en klok elit. Om konventet hade varit folkvalt hade resultatet kunnat bli vad som helst. Därför skall vi vara tacksamma för att det utsågs på annat sätt. Och visst stämmer det att voteringar eller reservationer inte fick förekomma men det var en lika nödvändig kvalitetsgaranti. Tack vare denna upplysta process kan EU snart få den konstitution, som visserligen inte efterfrågas hos väljarna men som utan tvekan är vad dess elit anser behövs. I Sverige kan vi glädjas åt att motsvarande elit säkerställt att EU-konstitutionen inte utsätts för en småaktig granskning som skulle kunnat äventyra hela dess genomförande och dessutom kunde få våra politiska ledare att framstå som mjuka "demokrater". Förmågan att kunna gräva ned stridsyxan när demokratiska böjelser hotar beslutens klokhet hedrar verkligen och ger oss gott rykte i Bryssel.

Tilläggsdirektiv

Beslutet om EU-konstitutionen måste nu fullföljas genom tilläggsdirektiv till författningsutredningen. Den bör också utreda hur makten kan konsolideras oberoende av framtida val. Ett sätt kan vara att partierna nominerar ledare som, likt kardinalerna inför ett påveval, låses in tills de kommit överens och att detta sker återkommande inför viktiga beslut. Då kan vi i en gemenskapens valvaka få ta del av de klokas evangelium. Genom att avskaffa den allmänna rösträtten vinner vi mycket: effektivitet och handlingskraft, långsiktighet och planmässighet, inga utgifter för allmänna val etc. För de politiska partierna är vinsterna inte mindre: socialdemokraterna kan äntligen visa på ett område där planhushållning fungerar, folkpartiet kan bli av med sin förlegade tradition från rösträttsrörelsens dagar om att alla väljare skall kunna påverka besluten, centern kan definitivt skrinlägga de kvarvarande resterna av decentralistisk demokrati, moderaterna kan på nytt lyfta fram den fördemokratiska konservatismens ideal och kristdemokraterna sin tro på den högstes allsmäktighet och människornas otillräcklighet. Reformen bör förstås inte föreläggas en folkomröstning men väl en folklig upplysningskampanj. Vad väntar våra höga föredömen på?

Hans Albin Larsson

Professor