Dramatik i småstad - 18 månader i Ekenäs 1917-1918
Vad hände egentligen när Finland blev självständigt? De stora dragen kring självständighetsförklaringen 1917 och inbördeskriget våren 1918 är välkända för de flesta svenska historiker och historielärare men kanske inte de lokala konsekvenserna. Den finlandssvenske historikern Sture Lindholm skildrar i sin bok Dramatik i småstad: 18 månader i Ekenäs 1917-1918, Ekenäs: Proclio (264 s.), hur de storpolitiska händelserna i Ryssland men framför allt i Finland fick återverkningar i den lilla staden Ekenäs, numera en del av Raseborgs kommun, belägen i sydvästra Nyland.
Lindholm tar sin utgångspunkt i det lokala materialet, dels lokalhistorisk litteratur kring staden Ekenäs, dess företag och olika organisationer, dels källmaterial bestående av föreningsprotokoll, dagböcker, brev, tidningar samt rikligt med fotografier. Resultatet har blivit en läsvärd kartläggning av den dramatiska tiden. Läsaren ges ny kunskap om hur svårt det kan vara för den enskilda människan att veta hur man ska agera i ett händelseförlopp som innehåller så många rörliga och okända variabler vilka man själv knappast kan påverka.
Bakgrund var såväl i Finland som i Ryssland betydande sociala och politiska motsättningar. I Ryssland blev dessa akuta 1917 och ledde till först, i mars, tsarens abdikation och senare, 7 november, bolsjevikernas kupp och maktövertagande. Eftersom tsaren var Finlands storfurste saknades efter tsarens abdikation en regent. Finlands socialdemokrater, som i sina led hade både revolutionärer och reformister, utgjorde majoritet i lantdagen, Finlands parlament. De eftersträvade snabba sociala reformer och försökte göra banden till Ryssland lösare. När emellertid Lenin och Trotskij tagit makten i Ryssland framstod självständighet inte längre som lika angeläget för de mest revolutionära, tvärtom. För de borgerliga däremot fungerade bolsjevikernas kupp i motsatt riktning. Hos de röda, dvs. socialdemokraterna, arbetarfacken och de röda garden som uppstod i många orter, var det oklart hur man bäst kunde driva på utvecklingen i önskad riktning. Ideologiskt stod partiet på Kautskys teoretiska linje, vilken innebar att en socialistisk revolution inte kunde drivas fram utan skulle komma när tiden var mogen. Inom de röda gardena fanns däremot otåliga aktivister, fackföreningsmän, arbetare och torpare, som eftersträvade en revolution så snart som möjligt. Den borgerliga sidan, inklusive många bönder, önskade en inomkonstitutionell utveckling, där banden till Ryssland borde vara lösa, inte avklippta, men efter bolsjevikernas kupp var det oavhängighet som gällde.
Sture Lindholm skildrar hur händelseutvecklingens olika faser gav människorna i Ekenäs starkt ombytliga förutsättningar. Vem som blev röd eller vit tycks sällan ha varit något som den enskilde kunde bestämma över. Genom sitt läge i södra Finland blev Ekenäs snabbt en del av det röda Finland där de som misstänktes arbeta för den vita sidan ställdes inför röda revolutionsdomstolar. Staden var också en del av den bygd där den tyska Östersjödivisionen landsteg i april 1918, skapade ett brofäste och framryckte vidare mot Helsingfors. Efter krigets slut i maj greps i Ekenäs, liksom på andra håll, de som varit aktiva på den röda sidan. Få människor, om ens någon, kunde återvända till sin tidigare tillvaro. Allt var förändrat även om den lilla staden, som i detta fall klarade sig från större förstörelse, låg kvar med i stort samma utseende som förut. Sture Lindholms mycket läsvärda bok är ett gott exempel på hur lokalt källmaterial kan illustrera vad som sker med vanliga människors tillvaro som en återspegling av storpolitiska dramatiska händelser.
Hans Albin Larsson